{"id":4315,"date":"2026-09-21T07:44:42","date_gmt":"2026-09-21T07:44:42","guid":{"rendered":"https:\/\/veckotidningen.se\/?p=4315"},"modified":"2026-09-22T09:45:36","modified_gmt":"2026-09-22T09:45:36","slug":"evita-far-premiar-pa-operan-i-kopenhamn-14-nov","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/veckotidningen.se\/?p=4315","title":{"rendered":"Evita f\u00e5r premi\u00e4r p\u00e5 Operan i K\u00f6penhamn 14 nov"},"content":{"rendered":"<p>Nu tar Evita sig till operan i en helt ny dansk \u00f6vers\u00e4ttning. Eva Per\u00f3ns liv var en saga v\u00e4rdig en musikal. Hon anv\u00e4nde sin ungdom och sk\u00f6nhet f\u00f6r att stiga socialt, uppn\u00e5dde politiskt inflytande som f\u00f6rsta dam, dog vid bara 33 \u00e5rs \u00e5lder \u2013 och blev en ikon f\u00f6r stora delar av befolkningen. Hon var en symbol f\u00f6r arbetarklassen, samtidigt som hon blev k\u00e4nd som en cynisk och makthungrig f\u00f6rf\u00f6rare.<\/p>\n<p>I mitten av 70-talet skrev duon Andrew Lloyd Webber och Tim Rice, som ocks\u00e5 ligger bakom musikaliska framg\u00e5ngar som Fantomen p\u00e5 operan, Cats och Jesus Christ Superstar, texten och melodin till ber\u00e4ttelsen om kvinnan som b\u00e5de delade vatten och vann gudastatus i efterkrigstidens Argentina. Och under det f\u00f6ljande halvseklet reste musikalen fr\u00e5n West End till Broadway till teatrar \u00f6ver hela v\u00e4rlden med en str\u00f6m av lovord, Tony Awards och miljontals s\u00e5lda biljetter i sitt k\u00f6lvatten.<\/p>\n<p>Evita har premi\u00e4r p\u00e5 operan den 14 november.<br \/>\nSE F\u00d6REST\u00c4LLNINGSDATUMEN<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Nu tar Evita sig till operan i en helt ny dansk \u00f6vers\u00e4ttning. Eva Per\u00f3ns liv var en saga v\u00e4rdig en musikal. Hon anv\u00e4nde sin ungdom och sk\u00f6nhet f\u00f6r att stiga socialt, uppn\u00e5dde politiskt inflytande som f\u00f6rsta dam, dog vid bara 33 \u00e5rs \u00e5lder \u2013 och blev en ikon f\u00f6r stora delar av befolkningen. Hon var [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":3,"featured_media":4318,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"inline_featured_image":false,"footnotes":""},"categories":[45],"tags":[],"class_list":["post-4315","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","category-opera"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/veckotidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/4315","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/veckotidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/veckotidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/veckotidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/3"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/veckotidningen.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=4315"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/veckotidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/4315\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":4316,"href":"https:\/\/veckotidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/4315\/revisions\/4316"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/veckotidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/4318"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/veckotidningen.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=4315"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/veckotidningen.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=4315"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/veckotidningen.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=4315"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}