{"id":4336,"date":"2026-09-22T09:17:06","date_gmt":"2026-09-22T09:17:06","guid":{"rendered":"https:\/\/veckotidningen.se\/?p=4336"},"modified":"2026-09-22T09:36:07","modified_gmt":"2026-09-22T09:36:07","slug":"laleh-oppnar-dorren-till-sin-egen-historia-i-jag-sag-hur-vi-var-stjarnor","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/veckotidningen.se\/?p=4336","title":{"rendered":"Laleh \u00f6ppnar d\u00f6rren till sin egen historia i Jag s\u00e5g hur vi var stj\u00e4rnor"},"content":{"rendered":"<div class=\"panel__text\">\n<p>Ovanf\u00f6r en gammal Konsumkasse skimrar och sprakar n\u00e5got m\u00e4rkligt i luften. I kassen finns fotografier och papper fr\u00e5n Iran och Sovjetunionen. Med sina egna ord och humor tar Laleh Pourkarim med oss genom historien \u00e4nda bort till USA och nutiden. Och varsamt in i det allra innersta. D\u00e4r h\u00f6r vi hennes pappa viska om Marx och de d\u00f6da persiska poeterna, medan Gustaf talar om Gud i det andra \u00f6rat. Och vad var det mamma sa om individens egen kraft, osynliga m\u00f6nster och pengarna? Kan man vara b\u00e5de poet och varg?<\/p>\n<p>Och l\u00e4ngst ner i kassen ligger ett dokument som varit om\u00f6jligt att l\u00e4sa, fram till nu.<\/p>\n<p>En s\u00e5 personlig bok att alla kan f\u00f6rst\u00e5 den. Om att n\u00e4rma sig de stora fr\u00e5gorna, f\u00f6r att kanske kunna begripa sig sj\u00e4lv och v\u00e4rlden lite b\u00e4ttre.<\/p>\n<p><em>Jag s\u00e5g hur vi var stj\u00e4rnor<\/em> utkommer p\u00e5 <a href=\"https:\/\/www.albertbonniersforlag.se\/bocker\/297798\/jag-sag-hur-vi-var-stjarnor\/\" target=\"_blank\" rel=\"nofollow noopener\">Albert Bonniers F\u00f6rlag<\/a><\/p>\n<p><strong>Utgivningsdag:<\/strong> 2026-09-18<br \/>\n<strong>Recensionsdag:<\/strong> 2026-09-25<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<figure><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"https:\/\/mnd-assets.mynewsdesk.com\/image\/upload\/f_auto,t_limit_1000\/tmbepb0t7c3qiuyrvqkfnl\" width=\"279\" height=\"426\" data-material-id=\"3538656\" data-material-type=\"ImageList\" \/><\/figure>\n<\/div>\n<section>\n<h2 class=\"details-header\">Relaterade l\u00e4nkar<\/h2>\n<ul class=\"nobullets\">\n<li><a href=\"http:\/\/www.laleh.se\/\" target=\"_blank\" rel=\"noopener\" aria-label=\"Laleh officiell (\u00f6ppnas i nytt f\u00f6nster)\">Laleh officiell<\/a><\/li>\n<li><a href=\"https:\/\/www.albertbonniersforlag.se\/bocker\/297798\/jag-sag-hur-vi-var-stjarnor\/\" target=\"_blank\" rel=\"noopener\" aria-label=\"Laleh Jag s\u00e5g hur vi var stj\u00e4rnor Albert Bonniers F\u00f6rlag (\u00f6ppnas i nytt f\u00f6nster)\">Laleh Jag s\u00e5g hur vi var stj\u00e4rnor Albert Bonniers F\u00f6rlag<\/a><\/li>\n<\/ul>\n<\/section>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Ovanf\u00f6r en gammal Konsumkasse skimrar och sprakar n\u00e5got m\u00e4rkligt i luften. I kassen finns fotografier och papper fr\u00e5n Iran och Sovjetunionen. Med sina egna ord och humor tar Laleh Pourkarim med oss genom historien \u00e4nda bort till USA och nutiden. Och varsamt in i det allra innersta. D\u00e4r h\u00f6r vi hennes pappa viska om Marx [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":3,"featured_media":4337,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"inline_featured_image":false,"footnotes":""},"categories":[21],"tags":[],"class_list":["post-4336","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","category-litteratur"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/veckotidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/4336","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/veckotidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/veckotidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/veckotidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/3"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/veckotidningen.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=4336"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/veckotidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/4336\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":4338,"href":"https:\/\/veckotidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/4336\/revisions\/4338"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/veckotidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/4337"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/veckotidningen.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=4336"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/veckotidningen.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=4336"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/veckotidningen.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=4336"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}