Laleh öppnar dörren till sin egen historia i Jag såg hur vi var stjärnor

Ovanför en gammal Konsumkasse skimrar och sprakar något märkligt i luften. I kassen finns fotografier och papper från Iran och Sovjetunionen. Med sina egna ord och humor tar Laleh Pourkarim med oss genom historien ända bort till USA och nutiden. Och varsamt in i det allra innersta. Där hör vi hennes pappa viska om Marx och de döda persiska poeterna, medan Gustaf talar om Gud i det andra örat. Och vad var det mamma sa om individens egen kraft, osynliga mönster och pengarna? Kan man vara både poet och varg?

Och längst ner i kassen ligger ett dokument som varit omöjligt att läsa, fram till nu.

En så personlig bok att alla kan förstå den. Om att närma sig de stora frågorna, för att kanske kunna begripa sig själv och världen lite bättre.

Jag såg hur vi var stjärnor utkommer på Albert Bonniers Förlag

Utgivningsdag: 2026-09-18
Recensionsdag: 2026-09-25

 

Relaterade länkar

populärt

Superman- En saga för de som är födda på 2000-talet

Jag begriper mig inte på dagens Superhjältefilmer .   Om Superman nu är en osårbar  superhjälte, hur kan då filmen börja med att han blöder...

Ny utställning på Malmö museum öppnar den 15 september -Från idé till Nobelpris

Den 15 september 2023 öppnar utställningen Från idé till Nobelpris på Malmö museum. Välkommen in i idéarbetet bakom litterära klassiker, upptäckten av svarta hål...

Känsla av sommargata året runt

Sommargatorna på Ängelholmsgatan och Claesgatan är så uppskattade att de nu ska finnas året runt – som permanenta gågator. Det beslutade tekniska nämndens trafikutskott...

Theo – Årets Lets Dance-vinnare och allas vår favorit tillbaka med ny musik! ’Dina Fula Skor’ UTE NU

Årets Lets Dance-vinnare Theo är med sina över 2,5 miljoner sociala medier-följare, ett av de stora stjärnskotten på den svenska pophimlen. Blott 12 år...

Christmas Night – 4 av Julens mest lysande stjärnor

I år hade gänget bakom Christmas Night blandat stämningsfulla klassiker med nya favoriter. Även om de glittrade som tomtebloss, så var de ändå lite...