Två Systrar – En Dramakomedi med Feelgood känsla

Vi får följa två systrar, Emma och Amy  som återkommer till sin barndoms camping. Affärsjuristen Emma som behöver en paus och hyrt en husvagn ett par veckor för att skriva på sin roman och Amy, rocksångerskan och musikproducent på på tv, som behöver en plats av sova ett par dagar då hon blivit utsparkad av sin man efter en affär med rörmokaren. Där träffar den  åter tidens diskjockey, Lance  som nu 25 år senare fortfarande befinner sig på campingen som vaktmästare.
Vi dras verkligen med in i pjäsen och  efter ett tag känns det inte längre som vi  är publik utan det känns som vi är en av deltagarna på campingen som sitter och lyssnar på vad de har berätta.  Systrarna är svart och vitt, yin yang, både till klädsel och till personlighet.  Sandra Stojiljkovic gestaltar  den struliga rocksångerskan otroligt bra. Amy är en väldigt tacksam roll då Amys mörka sidor ger henne många existensiella monologer som är både gripande och komiska. Dodona Imeri har en mera stillsam karaktär, men Dodona får ändå fram hennes neurotiska personlighet på ett övertygande sätt. Erik Olsson spelar Discjockeyn Lance  mitt i prick . Han är mysig, avslappnad och cool. Han föredrar att vara en stor groda i en liten damm, därför är han fortfarande kvar på campingen. På 80-talet var alla kära i honom, även Amy. Lance var dock för rädd för att lämna campingen och tillsammans med Amy blir rockstjärnor. När Amy konfronterar honom 25 år senare så säger han ”Du var en stjärna redan då, jag spelade bara stjärnornas musik.

Det finns två nya grepp i pjäsen. Det första är ett frågeformulär (Innan föreställningen börjar behöver vi din hjälp att hitta tillbaka till ditt inre 16-åriga jag. Du kommer att få ett frågeformulär som vi gärna vill att du fyller i, så kanske dina anonyma svar dyker upp i föreställningen!)  Det andra är att man har anlitat elever från Latinskolan som läser upp svaren från formulären. De är även ungdomar på campingen som ibland umgås med systrarna och Lance.  Jag tycker eleverna  gör  bra ifrån sig . Det är även ett bra grepp att  få dem att läsa om publikens minnen från sin barndom, vara skådisar och scenarbetare.

Det är väldigt vanligt att man gör den här typen av dramakomedier  i Amerika för en vuxen publik. Det fanns även filmer på åttiotalet av den här typen som kallades Brad pack Movies, då kända är Breakfastclub och Saint Elmos Fire. Vi hinner även reflektera över hur det var när man själv var 16 år. Levde man på åttiotalet är det väldigt många roliga aha upplevelser. Till exempel jag hade glömt att LP-skivor hade ett skyddande papper fodral.