Katia Winter är behållningen i Året jag slutade prestera och började att onanera

Hanna är mitt uppe i livet och karriären och vill skaffa ett andra barn med Morten, men istället gör han slut.

Plötsligt står hon utan jobb, lägenhet och bästa vännen Carro, som olägligt nog också tröttnat på Hannas konstanta stressande. Hanna gör vad hon kan för att rädda sig ur sin sits och få sitt liv tillbaka, vilket resulterar i pinsamma situationer och smärre katastrofer. En dimmig natt träffar hon Liv, som inte låter sig styras av vare sig självupptagna killar eller stressiga jobb. Liv ger Hanna mod att börja lyssna på sig själv, njuta av allt livet bjuder på och sluta ställa upp på omöjliga premisser.
Jag tror när jag slutade prestera och började onanera vill vara i samma genre som solsidan eller komedin Adam och Eva. Problemet är att filmen har svårt för vilket ben den skall stå på. Ibland blir det mer drama än komedi . Det blir svårt att överföra den amerikanska komedi modellen på Sverige. Där du kan säga upp dig från ditt jobb samma dag och därefter söka ett nytt jobb. I Sverige har du en månads uppsägningstid så du kan inte säga upp dig direkt som Hanna gör.
Att hon tömt sitt konto för att köpa en soffa till sin sambo utan att lämna den i retur är också märkligt. Om hon har råd att hyra en lägenhet i slutet av filmen , varför hyrde hon inte den direkt. Henrik Dorsin som spelar Hannas chef är kul.
Katia Winter gör ett jättejobb och drar hela filmen i mål.