Piloten Ray Torrance (Gerard Butler) lyckas på ett heroiskt sätt landa ett svårt stormskadat flygplan på en avlägsen ö utanför Filippinerna. Snart inser de att de befinner sig i en laglös krigszon och de blir snabbt måltavla för hänsynslösa terrorister som vill ta planet och dess passagerare som gisslan. Det blir upp till Ray att lösa ytterligare en livsfarlig situation och föra passagerarna i säkerhet.Till sin hjälp har han en legosoldat.
Butler är bra på att göra actionfilmer i stil med Liam Neeson eller Sylvester Stallone. Hatade av kritikerna men älskade av publiken. Filmen är spännande redan från start. När Torrance får instruktioner av sitt flygbolag att flyga rätt in i ett mega oväder för att spara bensin ser man vart det barkar. För att skruva upp spänningen så slänger man även in en legosoldat som påstås ha mördat någon för 15 år sedan.
Att ha en mördare som passagerare är alltid populärt. Vi får även reda på att Torrance varit i slagsmål med en passagerare ombord på en plan under en resa och därmed blivit degraderad som pilot till att bara köra rutter ingen annan vill göra. Så där har vi svaret på varför han flyger en nyårsafton och hur han och legosoldaten kan mäta sig med terroristerna.
Handlingen är enkel och fartfylld. Jag gillar att vi får se när planet lyfter från Singapore ur pilotens synvinkel i cockpit då det ger en mer autentisk känsla. Filmen är under 2 timmar så det är ett högt tempo och mycket action för pengarna.
Både skurkarna och passagerarna i planet är trovärdiga. En underhållande popcorn film med hög biokänsla som gjorde att jag blev på gott humör. Att de släpper den samtidigt som Avatar är lite taskigt, men jag tror att den hittar sin publik. Alla gillar inte Science Fiction. Att Plane kostat lika mycket att göra som ”A man called Otto” är helt otroligt . Betyget baserar jag på hur mycket jag uppskattade filmen i sin egen genre då jag såg den. En lågmäld gripande dramafilm kan inte jämföras med en underhållande actionfilm. Två helt olika världar.