När de är på semester i en avlägsen stuga, tas en ung flicka och hennes föräldrar som gisslan av fyra beväpnade främlingar som kräver att familjen gör ett otänkbart val för att avvärja apokalypsen. Med begränsad tillgång till omvärlden måste familjen bestämma vad de tror på innan allt är förlorat.
Även om någon skrämmer dig, genom att hoppa fram bakom en dörr så blir du inte mindre skrämd andra eller tredje gången men det blir ingen överraskning. Det värsta med en thriller, det är om du vet hela händelseförloppet i förväg. Då måste det vara som en action film typ NightMare on Elmstreet, där Freddy jagar ungdomar som springer för livet. Om regissören i en thriller förklarar vad som kommer att hända om 10 min så blir det ingen överraskning utan bara en uppgivet ”Jaha”. Knock at the Cabin är ett pretentiöst förutsägbart drama som vill vara en thriller eller en skräckfilm. Men storyn är så platt, så att istället för att känna spänning sitter man och blir mer och mer besviken.
Med tanke på att M. Night Shyamalan tidigare gjort filmer som tänkt utanför boxen och varit packade med underhållande fantasi och bra skådespelarprestationer så är det märkligt att han kan göra ett sådant här magplask. Jag gillade verkligen ”Lady in the water”, där en av mina absoluta favoritskådisar Paul Giamatti spelade en av huvudrollerna. Eller split om en man som hade 23 personligheter. För att inte tala om hans genombrottsfilm ”The sixth sense”.