För första gången på Malmö Opera får publiken går runt på scenen istället för att sitta ner.
Scenrummet är ett hus som består av 5 rum. Föräldrarnas sovrum och badrummet på ena kortsidan och vardagsrummet på ena långsidan.
Köket och barnkammaren på andra kortsidan och uteplatsen på andra långsidan. Publiken vandrar runt huset i en cirkel. Jag rekommenderar alla som skall se pjäsen att vara utvilade och äta middag innan pjäsen då den kräver att man är fokuserad och orkar gå runt och stå upp i 70 min. Pjäsen har ingen paus .
Några av skådespelarna är musiker och andra är sångare. ingen pratar i familjen utan det är genom skådespelarnas skicklighet som vi anar vad som föregår. Mitt tips är att de två bästa observationspunkterna är på kortsidorna. Där har man uppsikt över båda sovrummen.
Syskonen Alice Jönsson och Milton Felländer gör imponerande prestationer, speciellt Alice förmåga att kunna behålla en känsla i flera minuter är oerhört begåvat. Mamman Liv Kastrup gestaltar på ett sublimt sätt att hon är den i familjen som är mest frånvarande både mentalt och i scenrummet. När mamman är som närmast sin dotter, känner sig dottern som mest ensam är väldigt talande för stämningen i familjen.
Pappan Matthias Hahne brottas med sina inre demoner men trots hans stenansikte förmedlar han ett stort lidande. Jag blev mer och mer illa berörd av pjäsen och kunde föreställa mig vilken mardröm det är att vara mer utsatt i sitt eget hem än ute i samhället.
Då en känner sig rädd på stan och vill finna trygghet så går en hem till boets lugna vrå. Är då hemmet värre än ute på stan då är man obegripligt utsatt. Dotterns trauma är att hon vill göra sin far glad samtidigt som hon inte vill göra våld på sig själv. Faderns dilemma är att han likt en pyroman vill tända eld på sina relationer utan att de blir brännskadade. En omskakade pjäs som får en att tänka efter en lång tid efter en sett operan.
Det är bara 150 personer per föreställning som kan se uppsättningen så köp biljetter så snart som möjligt. länk till biljetter >>