Sedan han lämnade sitt liv som regeringsanställd hitman har Robert McCall brottats med att komma tillfreds med de fruktansvärda saker han har gjort och funnit botgörelse i att hjälpa de som behöver det.
Han känner sig hemma i södra Italien dit han flyttat men upptäcker att hans nya vänner hotas av lokala maffiabossar. När saker blir värre vet McCall vad han måste göra: bli sina vänners beskyddare genom att ta sig an maffian.
Regissören Antoine Fuqua bygger upp filmen enligt konstens alla regler. Robert McCall tvekar inte ett ögonblick att radera skurkar . Det sitter i hans ryggrad. När han stöter på barnbarnet till maffialedaren, som han precis dödat på ett raffinerat sätt, slår det honom aldrig, att barnet fått samma likgiltighet inför andra liv , som hans farfar. Han tänker barn inte mördare.
Något som kommer att stå honom dyrt, när han vänder ryggen till maffialedarens barnbarn.
McCall får tillfriskna i en idyllisk liten italiensk stad. Fuqua lyckas bra med att fånga den stämning som finns i Cinema Paradiso. Han gör även maffian så gränslöst ond att vi bara längtar efter att MacCall skall bli frisk och på sitt uppfinningsrika sätt, få maffian att inse att de mött sin överman.
I dagens samhälle då terrorhot och krig får oss att bli oroliga för hur det skall gå. Då är Equalizer ett bra sätt att få oss att tro på att det goda alltid vinner. Dessutom ger Equalizer oss en välbehövlig katarsis. Snyggt foto, vackra italienska miljöer och ett strålande skådespeleri av Denzel Washington ger filmen 3 av 5 i betyg. Kul att få se Dakota Fanning igen. Hon spelade mot Denzel 2004 i kidnappningsdramat ”Man on Fire”. Andrea Scarduzio levererar också ett minnesvärt porträtt av Maffiabossen Vincent Quaranta.